Begravnings-önskemål och planering

Jag försökte skriva det här inlägget igår kväll/natt efter att kommit hem från Fredrik, då jag annars brukar skriva mina inlägg, men det gick bara inte.
Gråten har verkligen ingen on och off knapp, utan kommer helt utan förvarning och går inte att stoppa, hur gärna man än vill.

Begravningsönskemål.
Jag tror som en av mina kloka läsare sa, att det kommer kännas skönt efteråt eftersom vi kunnat prata om dessa svåra saker. Saker som egentligen ingen vill prata om - begravning, sin egen/ älskades begravning. Men då det var Fredrik själv som tog upp det kändes det extra viktigt att verkligen prata om det, att få höra hans önskemål.
En annan av mina kloka läsare rekommenderade mig att släppa tankarna om begravningen eftersom Svenska kyrkans begravning är en fast ritual som inte kräver särskilt mycket planering annat än att välja musik. Och det stämmer säkert.

Men nu är det så att Fredriks önskan är att ha en borgerlig begravning.
Jag förstår att alla ni som känner mig knappt kan tro era öron. Borgerlig begravning, men Anna du som praktiskt taget är uppvuxen i kyrkan, inte ska väl du förkasta Fredrik möjligheten att komma till himmelriket. Gör inte så. 
Jag har haft många pratstunder med min älskade syster i ämnet och det är så skönt att kunna ha någon att bollar tankar med. Nu är det så att jag inte tror att det är själva begravningen som avgör om någon kommer till himlen eller inte, utan att det är hur man levt sitt liv innan döden som är det avgörande.

Fredrik vill inte ha en borgerlig begravning för att slippa allt religiöst och kristet, utan mer för att få den så enkel och personlig som möjligt. Visst det innebär lite mer jobb och planering från min sida, men jag vill verkligen försöka göra den så som jag vet att Fredrik vill ha den.

Jag var och pratade med en kvinna på en begravningsbyrå i går, jag trodde jag skulle kunna se och prata sakligt om saken, men så fort hon berättade att man även vid borgerliga begravningar brukar avsluta med ett avsked, brast det för mig.
Tårarna sprutade...............
Jag tyckte så synd om henne, visst hon är troligtvis van att se folk gråta, men ändå!!
Hon gav mig ett par pappersnäsdukar och började lugnt prata om andra, mindre känsliga ämnen.
Sen berättade hon att barnen gärna får ta med sig saker och lägga i kistan, om vi kommer och tittar på honom när han ligger i kistan (på sjukhuset).
Då kom tårarna igen.
Det känns i alla fall skönt att ha varit och pratat om saken, nu vet jag vad som måste fixas med och kan sakta börja planera redan nu.
Det stora som skiljer mot en traditionell kyrklig begravning är egentligen att det inte ingår några musiker i "paketet".
Visst, det är heller ingen präst som håller i ceremonin, men här är det fritt att välja, antingen någon man känner eller kan man välja en officiant eller begravningsförrättare som finns i kommunen, och man är helt fri att styra över innehållet. Men kan välja att sjunga psalmer och läsa bibelverser om man vill, men vill man inte så behöver man inte.
Jag vill ha en psalm och ett bibelord och det är han överrens om.

Man behöver inte ha - "Av jord är du kommen, av jord skall du åter varda" utan kan byta ut dessa mot annat. Hon gav mig ett par exempel, de lät väldigt bra men jag kan tyvärr inte återge dem.
Här är två länkar till sidor som är bra att läsa om nu är nyfikna. Begravningssidan och Fonus.

Hoppas att jag med lite hjälp utifrån kan sätta ihop ett program, en cermoni som Fredrik skulle gillat.

Kram på er