Hur gärna jag än vill att tiden ska stå stilla så rusar den likväl iväg med en väldig fart.
Många hade varnat mig för att det skulle kännas som världens längsta dag, men jag tycker den tog slut för fort!!
Det känns så definitivt!!
Jag/vi har sagt hejdå för allra sista gången, men jag känner mig inte färdig ändå!
Jag skulle vilja få tiden att stanna upp en stund, bara vara och hinna reflektera över det som hänt.
Men med 4 barn är det svårt, för att inte säga omöjligt.
Det var fint inne i kapellet och vid kistan. SÅÅÅ många fina blomsterarrangemang.
Jag vill dela med mig av texten på en av sångerna som Karin och Ann framförde på begravningen.
Ni gjorde den till ock med bättre än originalet.
TACK!!
Good-bye, my friend
Oh, we never know where life will take us
We know it's just a ride on the wheel
And we never know when death will shake us
And we wonder how it will feel, so
We know it's just a ride on the wheel
And we never know when death will shake us
And we wonder how it will feel, so
 | |
| Fredrik och jag i Wien oktober 2010 |
Good-bye, my friend
I know I will see you again
The time together through all the years
Will take away the tears
It's ok now
Good-bye, my friend
I've seen alot of things that made me crazy
And I guess I held on to you
I could have run away and left, well maybe,
But it wasn't time and we both knew, so
Good-bye, my friend
I know I will see you again
The love you gave me through all the years
Will take away my tears
I'm ok now
Good-bye, my friend
Life's so fragile and love's so pure
We can't hold on but we try
We watch how quickly it disappears
And we'll never know why
But I'm ok now
Good-bye, my friend
You can go now
Good-bye, my friend
I know I will see you again
The time together through all the years
Will take away the tears
It's ok now
Good-bye, my friend
I've seen alot of things that made me crazy
And I guess I held on to you
I could have run away and left, well maybe,
But it wasn't time and we both knew, so
Good-bye, my friend
I know I will see you again
The love you gave me through all the years
Will take away my tears
I'm ok now
Good-bye, my friend
Life's so fragile and love's so pure
We can't hold on but we try
We watch how quickly it disappears
And we'll never know why
But I'm ok now
Good-bye, my friend
You can go now
Good-bye, my friend
Jag kan tänka mig att livet just nu rusar iväg och att det är svårt att förstå vad som har hänt och händer.De som varit i situationen säger att det inte finns tid till att tänka ,men det kommer så småningom att bli alldeles för lugnt och det är kanske då man som först kan sörja.Tänker på dig och din familj många gånger under dagarna som varit och kommer.Man vet inte riktigt vad man ska säga,det är lättare att vara närvarande och hålla om...Varma kramar Paula i Linköping
SvaraRaderaNej men där ser du, det finns ingen som kan tala om precis hur något ska bli. Jag hade nog precis samma känsla som du en gång i tiden, att den där dagen fullständigt flög förbi.
SvaraRaderaTittar jag tillbaka så har åren flugit sedan dess också.
Sorg är ingenting som stoppas undan och tas fram en dag när man har mer tid, den finns där hela tiden men tar sig olika uttryck.
Hoppas nu allt "sifferarbete" flyter på som det ska också. För mig var en bra boupptecknare guld värd, det var värt vartenda öre i arvode!
Kramar till er alla idag. Orden tryter för mig dessvärre men vill ändå lämna ett spår efter mig. Du är en enastående stark och vacker person. //Gina
SvaraRaderaFantastiskt fin text...
SvaraRaderaOch en jätte fin bild på din älskade man, en bild som strålar av glädje och liv
Kram <3
Min fru dog den 5 januari efter att hon varit sjuk i cancer 2 år.Hösten 2010 skötte jag henne själv hemma+lite hjälp från hem sjukvården som kom en gång om dagen.Sista två månaderna var jobbiga då hon behövde hjälp med allt.Sitter här i ett tomt hus med alla minnen osv.Har börjat ta bort hennes saker men det går sakta,för att inte tala om alla papper som ska fyllas i.Blev sjukskriven av fhv i 14 dagar men orkade inte jobba.Fick tjänsteledigt tre veckor utan lön men det spelar ingen roll just nu känns det som.Trodde det skulle bli bättre efter begravningen, men känns snarast värre.Du kommer ju inte undan genom att du har mindre barn men kanske just det att måste ta hand om dem tvingar dig tillbaka till livet.Själv vet jag inte hur det ska gå börjar jobba på måndag.Är livrädd för hur jag ska reagera när alla ska beklaga eller kramas och jag blir ledsen.Puuhhhhh.Tänker på dig!Min fru blev i alla fall 56 år Och våra barn är ju vuxna nu.SÅG BILDERNA PÅ DINA FINA UNGAR!!!!
SvaraRaderaM.V.H Bosse M
16 februari 2011 16:40