Sidor

tisdag 1 februari 2011

Leo & Lea

Igår lät jag barnen vara hemma från skolan och så tog jag med dem till Ingelstad utanför Växjö och hämtade två små söta ödlor, Leopardgeckos!
Det var så kul att göra något annat med barnen än att bara vara i vår vardagssorg!
Här kommer lite bilder på våra husdjur.

Leo är brun/vit och Lea är den gul/bruna


Leo försöker klättra iväg uppför väggen, gillade inte kameran!

Lea däremot poserade som bara den!


Maten, syrsor! Yammie?? Näää och de ska ha minst 2 var/dag!

Men håll med om att de är söta!

När vi satt i bilen tog jag tillfället och frågade dem om de funderar över vart pappa tagit vägen.
De satt och övade på en sång de ska sjunga på minnesstunden - Änglar, vakar över mig och jag är aldrig ensam...... så det kändes helt naturligt att börja prata lite om det.

Först blev det lite tyst sen sa Elliot NEJ, jag tänker inget! Han har så svårt att prata om det, men jag vet att han tänker och känner mer än han vill ge sken av. 
Gabriella berättade att hon varje kväll knäpper händerna och säger godnatt, jag saknar och älskar dig pappa. 
Felicia sa att hon kramar en nalle när hon somnar. En nalle Fredrik köpte till henne på en av hans resor och så tänker hon på honom.
Vincent sa att han tror att pappa är i himmelen.

Det var så fint att mina tårar rann utför kinderna, det gör de nu också när jag skriver om det, vi pratade om att Fredrik alltid finns i dem och att de kan prata med honom när som helst. De har alltid någon att prata med som verkligen bevarar ens hemligheter.
Men jag sa också att det är viktigt prata med en levande person emellanåt, och att de måste säga till om de känner behov att lätta på sina tankar och känslor. Jag berättade att denna någon inte nödvändigtvis måste vara jag, men att jag ALLTID finns här och ställer upp för dem.
Vi hade ett bra samtal och det kändes väldigt skönt efteråt.

Senare på kvällen, alldeles för sent, när det var dax för sängen gick jag in till Elliot för att säga godnatt. Då visade han mig vad han hade under kudden. Det var ett kort på mig, Vincent och Fredrik som vi tog och skickade med de 3 äldsta när de skulle på kollo i somras. Han sa att han alltid ger pappa en puss och säger godnatt till honom.

Då bestämde jag att det är dax att skriva ut en bild på pappa och ge till alla barnen. Varför har jag inte gjort det tidigare???

Ha en bra dag,
nu ska jag ner och mata ödlorna med en smaskig syrsa var.

// Anna

4 kommentarer:

  1. Hej Anna!

    Vad skönt att ni kunde ha det där samtalet i bilen.

    Ett tips i stället för att skriva ut ett kort på barnens pappa. Jag har gjort ett varsitt fotoalbum till barnen med bilder på barnet och pappan från att barnet föddes fram till dess att pappan dog. Det är mycket uppskattat och barnen tittar i albumen ofta.

    Stor kram
    Nina (Rattys änka)

    SvaraRadera
  2. Tack,
    det med album var en toppen idé. Bara att sätta igång då.
    Kram

    SvaraRadera
  3. Men nu måste jag för en gångs skull undra lite; är du säker på att det är rätt grej att barnen ska sjunga på minnesstunden? Mina barn skulle aldrig ha fixat det. De blev helt överväldigade av kista, blommor och all sorg i kapellet. Det är omöjligt att förbereda dem på det. Två av dem grät sig i stort sett igenom hela akten. Att de skulle gått fram och sjungit ens på den lättsamma minnesstunden efteråt finns inte på kartan. Hur mycket de än trott det innan.

    Visserligen har jag hört vuxna säga att de har tyckt det varit lättare att sjunga än att prata vid nära anhörigas begravningar. Men då rör det sig om väletablerade artister med mycket scenrutin.

    Tror jag har sagt det förut, men mina barn blev väldigt upprörda när någon hade tagit med sig bilder från B i sjuksängen till begravningen och gav dem. De slängde bort dem. Det var bilder av sin friska pappa de ville ha.

    Bilder har vi gott om här hemma i lådorna. Där får de bestämma själva. Äldsta flickan som konstant vägrat gå till graven, sorterade tidigt ut det hon ville ha, hon har ramade foton stående framme. De andra har inte gjort det ännu, men det finns material när de vill. På kylskåpsdörren hänger en liten bild från sista friska sommaren. Men några små husaltare har vi aldrig haft, det var inte våran grej!

    SvaraRadera
  4. Anna, vill bara tillägga att jag inte tog med bilder i albumet från de sista veckorna innan Johan dog. Vill att de ska minnas en frisk pappa.

    Kram Nina

    SvaraRadera