Idag var jag och fikade med min jobbarkompis.
Det var så roligt att träffa henne, men fy vad ansträngande.
Visst jag har varit trött ända sedan Fredrik dog men att jag var såhär trött trodde jag inte.
Vi var ute och fikade i 2 timmar 10-12, när jag kom hem somnade jag och sov i 3 timmar. 3 timmar, det är ju inte klokt!!! Höll på att missa fritidshämtningen.
Detta var första träffen med någon utanför familjen och det var ansträngande.
Hoppas ni, mina läsare mår bra
God natt
// Anna
Bra att du kom iväg,även om tröttheten är enorm..Antar att dina behov kommer i sista hand för det mesta...Du är värd både fika och sömnen efteråt..kramar fr. Paula
SvaraRaderaSäger som Paula, bra att du kom iväg. Strongt! Kramar i mängder.
SvaraRaderaEn av delarna i att sörja är nog att få möjlighet att se att det finns ett liv bortom det mörket och den förtvivlan man hamnat i. Att få en liten, liten stunds andrum och tänka på något annat. Ta vara på de stunder varesig det är med barnen eller med vänner, låt dig dras med av det vardagliga för ett ögonblick. Hur svårt det känns nu så kommer dessa stunder så sakta att bli fler och längre då du kan känna hur livet faktiskt går vidare. För livet går vidare varesig man vill det eller inte... Tappa inte taget, var stark som du skriver men det viktiga är samtidigt att tillåta dig att sörja och gråta. Ge utlopp fördina känslor... Min bästa medicin var att gå ut i skogen och promenera ofta. I skogen kan man gråta, prata högt och vara för sig själv utan att känna sig ensam. Massor med stykekramar till dig. //L
SvaraRaderaBra gjort att komma i väg! Tänker på dig! kramar Linda
SvaraRadera