Sidor

onsdag 13 april 2011

Livstecken

jag vill bara skriva så ni vet att jag fortfarande lever.
Jag har det ganska jobbigt, min psykolog kallar det psykisk utmattning.
Detta utav de tre år av konstant oro i samband med Fredriks cancer samt den press jag satte på mig själv för att barnen trots detta skulle ha det så normalt som möjligt.

Det tog tydligen ut sin rätt.........

Så nu försöker jag ta det lugnt och bara göra roliga saker. Men det är inte det lättaste när jag är såååå trött.
Konstigt bara att jag fortfarande inte kan sova.........

Ta hand om varandra
// Anna

7 kommentarer:

  1. Ta hand om dig!

    SvaraRadera
  2. Skulle det möjligen pigga upp med en lunch igen?

    SvaraRadera
  3. Hej, jag är ny följare av din blogg och har läst lite av dina tidigare inlägg och vill bara passa på att nu säga att jag tänker på dig trots att jag inte känner dig och beundrar dig!
    Kroppen tar ju tyvärr tillslut ut sin rätt och det går inte att mota, jag har själv försökt.. men med barn osv så vet ja oxå att man kämpar på å hej och hå... tillslut kommer det tillbaka i full kraft..
    Försök att lyssna på kroppen nu och ta hand om dig och de dina så gott du kan. Önskar dig allt gott!

    SvaraRadera
  4. Mmmmmm kan bara skicka lite av min lilla lilla styrka. Är ju också inne i en sån period och tar en dag i taget.
    Många kramar till dig

    SvaraRadera
  5. Hej Anna, det är fullt förståeligt att du mår som du gör. Du har drabbats av en katastrof. Den sorg som drabbat dig och barnen är tung att bära. Du nämner också den oro du levt i under flera år.
    Jag har liknande erfarenhet. Jag vårdade min man den sista tiden, efter hans död var jag helt slut, ensam och utan kraft.
    Försök ta en dag i taget, tillåt dig vara ledsen, du måste igenom det. Det kommer att bli bättre men det tar tid.
    Såg att du hittat vimil, välkommen! Bara vi som varit med om det vet och förstår hur det känns.
    Styrkekramar till dig och barnen från analill

    SvaraRadera
  6. Hej Anna,
    Inte alls ovanligt att man reagerar som du gör efter en långvarig oro över din svårt sjuka man och att hinna ta hand om barnen däremellan. Nu har du sorg och det tar tid att hitta tillbaka i vardagen.
    Din inställning är helt rätt att bara göra bra saker som ger ny energi och där hjälper solen till väldigt mycket.
    Påminner mycket av det jag kände när min dotter kämpade mot sin hudcancer, jag fick även hög blodtryck, huvudvärk och sömnsvårigheter och det pågick minst halv år efter begravningen också.
    Hoppas du hittar din styrka igen och får en fin vår/sommar! Varma kramar Sirpa

    SvaraRadera
  7. Vill bara tala om att jag finns här och tänker på dig med varma tankar. Du har min mailadress om du känner att du vill "prata" en vägen!
    Ta hand om dig och försök följa med i alla svängningar, hoppas du snart får sova lite bättre. Styrkekram Sippan

    SvaraRadera