Vi/ jag har fått så mycket blommor, fint skrivna kort och brev, meddelanden både här, via mail, sms och facebook, bullar, bröd och till och med mat.
Det kom blommor med bud igår, perfekt när några av de tidiga buketterna gjort sitt.
TACK!!
Stort tack till er alla
Idag är första dagen som jag är ensam sedan Fredrik dog.
Jag har med fasa sett fram emot just denna dag.
Nu när jag är här känns det så tomt.
Inte bara saknaden efter Fredrik utan inom hela mig, det är en känsla så abstrakt att den är svår att förklara.
Jag var rädd att jag bara skulle gå hemma och gråta, inte veta vad jag skulle göra.
Nu, vet jag inte hur jag ska få tiden att räcka till för allt, jag hinner inte ens gråta.
Måste ringa en hel massa samtal för att meddela att Fredrik är död.
Jag tycker det känns så konstigt att ta orden i min mun.
Min man, FREDRIK ÄR DÖD!!
Kan knappt fatta det själv och ändå måste jag ringa runt och säga det till så många.
Nu när dagen närmar sitt slut kan jag bara konstatera att dagen inte blev ett dugg som jag väntade mig.
Började med att vår bergvärmepump blinkade rött..... typiskt, så det var bara att ringa hit servicekillen. Sen ringde telefonen hela dagen. Försäkringskassan, pensionsmyndigheten, Chalmers, banken. Ja, alla trevliga och smidiga instanser på en och samma dag. PUH!!
Björn från begravningsbyrån ringde också, han sa att de som ringer och anmäler sig vill veta var minnesstunden ska hållas och vad som serveras. Inget konstigt med det, bara jag/vi som inte riktigt tagit tag i det, men nu bestämde jag mig för det mamma och jag pratat om, Huskvarna missionskyrka och det blir exotisk planka samt tårta och kaffe.
Sen ringde även hantverkarna, jag har nog inte nämnt det men på tisdagen samma vecka som Fredrik dog på fredagen började de byta ut våra fönster, något som Fredrik och jag beställde i september/oktober. Fredrik blev så glad när jag berättade på måndagen att de ringt och sagt att de ville komma redan på tisdagen. Han hade verkligen velat se slutresultatet, tack och lov tog jag kort på de färdigbytta fönstren så han fick se förändringen på torsdagen. Men det känns så konstigt med den här stora förändringen så snart efter Fredriks död. Jag är inte redo att börja om så snart!!! Jo, jag vet att Fredrik var med och beställde och bestämde vad och hur vi skulle göra, men förändringen är STOR. Det de ringde och berättade idag var att ytterdörren inte kommer förens 10 februari så hallen blir färdig först v 7.
Elliot ringde, för han hade glömt sin gympapåse så det var bara att ta vägen föebi skolan på min väg till mat affären.
Sen skulle Felicia till sångövning och taxirörelsen var i full gång.
Vi bokade två ödleägg i november, leopardgeckoödlor, hos en uppfödare som heter Frida. Tyvärr dog båda ödlorna. Frida har varit så snäll och hjälpt oss hitta nya ungar och idag bestämde vi att jag åker till henne för att hämta upp dem på mån alt tis. Ska bli så kul!
Barnen har döpt dem till Leo och Lea.
Det blev ingen tid över för egna tankar och tårar.
Det saknar jag nu, kanske i morgon................
Kramar
Anna
Det du beskriver är så typiskt, såhär blir det nästan alltid när någon nära dör och man blir ensam kvar med allt som skall ordnas.
SvaraRaderaPå ett sätt är det bra att ha fullt upp så att man inte hinner grubbla för mycket men å andra sidan är det precis som du säger att du inte fått någon tid för dig och dina känslor.
Vet att det är svårt men försök hitta några småstunder där du bara sätter dig (eller lägger dig) bekvämt, stänger av telefonen, blundar och tar några djupa andetag.
Bara försöker slappna av en stund och låter känslorna få fritt spelrum, behöver inte vara mer än kanske 10 minuter för att du skall känna lugnet inom dig så du orkar vidare igen.
Tycker du är helt fantastisk och har hanterat allt det svåra på ett så fint sätt. Nu börjar ditt och barnens nya liv och jag hoppas verkligen att ni får det riktigt bra när allt kommer lite på avstånd.
Glöm bara inte bort att låta dig vara ledsen och låta sorgearbetet ta den tid som behövs.
Löste det sig med det ekonomiska som du skrev om för ett tag sedan? Fick du ett dödsfallsintyg snabbt så att du kunde ordna det nödvändigaste?
Hör av dig på mailen, när du känner att du orkar och hinner, om det jag skrev om tidigare när det gäller just ekonomiska frågeställningar.
Ta väl hand om dig/er! Tänker på dig med varma styrkekramar, Sippan
Ha ha, säger jag vanvördigt, så här kommer det att vara i åratal framöver. Jag hade ingen taxirörelse utan bara en allmän ensamföräldrarörelse, den pågår. Jag var för resten noga med det i alla år på första föräldramöten i alla nya klasser, att inte presentera mig som mamma till utan som "ensamförälder". Så behövde man inte förklara mer sen. När man skulle drivas ut på nattvandringar eller stå för diverse service i skolan. Jo, det behövde man ju förstås,men det underlättade att ha markerat sin sociala status.
SvaraRaderaJag var nog mer duracellkanin ändå, ringde alla vänner och bekanta första dygnet. Så var det över.
Fina minnesord du länkade till, det är alltid fint att få ord från dem som verkligen kände. Där överträffar verkligheten som man kan se höra och känna nätet.
Konstigt att begravningsgäster frågar vad som serveras. Dom ska äta vad som bjuds, vara snälla och uppföra sig efter förmåga! Lite alkohol underlättar alltid, men det är ju upp till var och en.
Lycka till med djuren också.
Fina Anna, det är på gott och ont att det är så mycket man ska göra och ordna så man hinner inte tänka, eller som i mitt fall när min dotter dog att jag vågade inte känna efter. Alla känslor kom efter begravningen, först då kunde jag ta till mig att hon verkligen var borta. Snart är det 2 sedan hon somnade från oss efter 2 års kamp mot malignt melanom.
SvaraRaderaTänker på dig och barnen och hoppas ni finner en vardag så småningom utan er älskade make/pappa.
Jätte kram från Sirpa
Hej!
SvaraRaderaJag vill bara tipsa om min blogg som handlar, liksom din, om livet med cancer i familjen. Du är en av dem som inspirerat mig att börja skriva och jag bor bara ett par mil från dig. Tack och massa styrka till dig i din obeskrivligt overkliga situation.
www.hoppochkarlek.blogspot.com
Du, okända kvinna, är fantastisk! Vilken tur för barnen att de har en sådan mamma. Jag är säker på att Fredrik somnade in i vetskap om att hans barn kommer få en fin uppväxt, trots saknaden av sin pappa, pga dig. Jag skickar dig varma kramar och lycka till med allt. Glöm inte bort dig själv.
SvaraRaderaHej Anna !
SvaraRaderaTänker på dig och barnen ! Beundrar dig för din styrka och ditt mod.
Kramar
Du är fantastisk o stark, glöm inte bort dig själv i "rullet"... Viktigt att vara själv ibland för att sörja o andas, för att orka finnas där för barnen. Värme till dig:-) //Pernilla
SvaraRadera