Länge sedan

Nu var det länge sedan jag skrev något!
Sorry!

Men det känns konstigt. Det händer ju inget i mitt liv längre........
När jag var hos min psykolog i fredags pratade vi just om detta.

Trots att jag har fyra underbara barn här hemma, (oftast är de ännu fler faktiskt inte ovanligt med 7-8 barn vid fika bordet efter skolan), som alltid behöver skjuts någonstans, eller bråkar och tjivas , så känns det tomt och händelselöst för tillfället.
Inte enbart fysiskt tomt utan Fredrik, utan tomt och "meningslöst".

Under tre års tid ägnade jag mig helhjärtat åt mina barn, min man, och även hans ovälkomna gäst, cancer!
Jag läste på och ställde frågor så jag hade full koll på ALLT och gärna lite till. Jag ville vara säker på att Fredrik fick den bästa vården. Sen har vi alla läkarbesök som var inbokade, med och utan cytostatika behandling, röntgen och den förbannade väntan som följde efter, sen får vi inte glömma strålbehandlingarna, både här i Jönköping på Ryhov och den lite mer avancerade på Sahlgrenska i Göteborg.
Almanackan var fullbokad jämt!!!
Nu är den tom!
Under de tre år som Fredrik gick på behandling var han bara utan cellgiftsbehandling i 4 månader. Resterande tid var vi på sjukhuset var och varannan vecka för behandling.
Så man kan lugnt säga att det är ett ett helt nytt liv som börjat.

Egentligen borde jag inte klaga, nu har jag tid över för sådant jag inte hann förut, men livet känns så annorlunda.
Nu har jag inte lust att bry mig om något......... Orkar inte engagera mig i något! Tycker allt känns så banalt och...... ja, vad ska jag säga.
Jag håller med er, jag tycker själv det låter som självömkan.
Men hur kommer jag ur detta mönster?
Hur gör jag så livet känns rikt igen??
Jag skulle vilja göra så mycket mer för att hjälpa unga familjer som drabbas av cancer. För oavsett vilken familjemedlem som blir sjuk, påverkas hela familjen och det blir svårt att leva ett normalt liv. Jag skulle verkligen vilja göra något så "systemet" ser detta och redan på ett tidigt stadium underlättar för dessa familjer utan att det ska behöva kosta skjortan och utan att de ska behöva be om det. Hjälpen SKA erbjudas och ligga steget före.

Frågan är bara hur jag går till väga???


Jag tog med mig mina 4 barn plus en kompis till min äldsta dotter och åkte till upplevelsebadet i Skövde idag. Vi har pratat om att åka dit i ett halvår ungefär och nu äntligen blev det av!
Det var verkligen värt 3 timmar i bilen, tur och retur!!
Det passade alla barnen!
Rekommenderas varmt.
Hör av er om ni vill åka dit någon gång så kan vi träffas upp där.
Alltid kul med sällskap!

Jag lovar att jag ska försöka uppskatta vardagshändelser lite mer och bli bättre på att skriva igen.

               -_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-



För er som aldrig sett hur det ser ut när man strålbehandlar huvudet kommer här ett par bilder. Detta är från Sahlgrenska där de utförde en precisionsstrålning mot Fredriks huvud. Det var med andra ord bara en metastas som skulle träffas av strålning

Själva skapandet av masken

Här är den färdig och Tung kan jag lova. Fattar inte hur han orkade sätta sig upp så här. Men britsen var inte skön att ligga på så han behövde lite ombyte.

Här mäter de ut så han hamnar på rätt plats,

men då det måste vara på millimetern rätt så tar de hjälp av både fysiker och laserstrålar