Massage

I julas fick jag en fantastisk julklapp av mina arbetsgivare.
Jag fick ett presentkort på massage.
75 minuters massage!!!
Helt fantastiskt.

Jag älskar att lägga mig på massagebordet och någon börjar knåda på ryggen, nacken, armarna och benen. Armarna och händerna är helt klart skönast att få masserade.
Oftast har jag varit på 45 minuters massage och tyckt att det känns stressigt. Det har aldrig känts som om jag blivit färdig knådad. Den känslan borde inte infinna sig nu. 75 minuter. Känns nästan skrämmande länge i stället.
Har jag ro att bara ligga där helt stilla, rätt upp och ner. Förhoppningsvis kan jag sova en stund, det skulle jag verkligen behöva. För min sömn är ganska katastrofal!!! Jag minns inte när jag sov mer än 4-5 timmar en natt.
När Fredrik levde sov jag inte pga. all oro och stressen det innebar att inte veta hur nästa dag skulle bli. Nu sover jag inte pga. ja, jag vet faktiskt inte. Men så fort jag går och lägger mig, det är så tyst att jag tom kan höra mina tankar. Då börjar det snurra i huvudet och all den trötthet som fanns innan jag hittade till sängen är som bortblåst. Ibland är det tomheten som smyger sig på och ibland kan jag få dåligt samvete för att vi klarar oss så bra.
Ibland får jag en hemskt känsla av att jag/vi har ett stort suddgummi och sakta men säkert raderar bort allt vad Fredrik var och stod för. För att sedan när bara suddresterna ligger kvar på bordet, borstar ner dem på golvet och Han är som bortblåst. Detta är den värsta av alla de bilder som poppar fram på kvällen.
Känslan den väcker stannar kvar lääääänge och är väldigt obehaglig.
Flera kvällar knyter det sig i magen, precis som om jag vore nervös inför något stort prov eller liknande. Jag blir kräkfärdig.
Att aldrig känna mig utsövd!
Det börjar bli jobbigt!

Nej förresten, idag hoppas jag att det känns, att hon hittar all den spänning och alla dessa knutor jag samlat på dig de senaste åren.

Sova kan jag göra någon annan gång................

Kramar till er