Jaha, då har dagen kommit när domslutet närmar sig.
Vi har tid hos läkaren kl. 11.00, innan dess ska Fredrik göra en lungröntgen.
Usch, tänk att denna dag skulle komma ändå. Vi har verkligen försökt förtränga verkligheten. Vi vet redan vad han kommer säga-
Det finns inget mer vi kan göra för dig Fredrik. Du har fått prova all cytostatika som finns, så nu är det bara att åka hem och vänta på döden........
Tänk om vi kunde vakna upp ur denna mardröm, vänta på döden............!!!
Hur gör man det????
Verkligheten kommer allt närmre och närmre!! Trots att vi i tre år vetat att slutet en dag skulle komma, blir det inte lättare.
Tiden går för snabbt!!!
Det känns som om vi levt i en bubbla de sista åren. Kommer knappt ihåg något som hände 08 och 09.
Nu säger jag det igen, tiden går för snabbt!!!
För 3 veckor sedan var Fredrik så pigga att vi var ute och tittade efter en ny bil. Jag/vi håller på att reklamera den bil vi köpte i Januari, så visst måste vi ha en ny. Men nu är han så dålig att han knappt orkar ta sig upp för trappan här hemma. Han rosslar något förskräckligt varje andetag han tar och blir andfådd för ingenting!
Fredrik tror inte han får uppleva en jul till och dessa ord skrämmer mig. Nu börjar verkligheten komma ikapp mig. De här 3 senaste åren har känt så overkliga. Alla har sagt att Fredrik är väldigt sjuk, men han har sett frisk ut större delen av tiden.
Han har behövt bli inlagd flera gången för tömning av lungsäcken.
Han har till och med fått ligga några nätter på hjärtintensiven för hjärtsäcken var full av vätska. Då var han riktigt risig!!
Vi har varit tvungna att åka in akut för han haft en fruktansvärd huvudvärk kombinerat med kräkningar. Det visade sig vara flera enormt stora hjärnmetastaser, så sommaren -09 fick han strålbehandla hela huvudet. För en dryg månad sedan fick han tillbaka huvudvärken, och nu var det en av metastaserna som växte så det knakade. Denna gången fick vi åka till Sahlgrenska i Göteborg för precisionsstrålning av denna metastas.
Han måste ha en enorm inre livsvilja!!
Trist att den ska behöva ta slut!
Snälla tänk på oss idag!!
Kramar
// Anna
Tänker på Er extra mycket idag Anna. Om det är något Du behöver eller bara vill prata så kan Du ringa när som.
SvaraRaderaMånga varma kramar Marie
Känner inte er, halkade in på bloggen via en annan sida.
SvaraRaderaTänker på er med stödjande tankar och hoppas att ni orkar lite till! Hälsningar Sippan
Hittade nyligen till din blogg, och känner så för er!! Verkligen fruktansvärt när detta drabbar.
SvaraRaderaHar tänkt på er idag!!
Skickar lite styrkekramar!!
Det är lite vanskligt det där att försöka mäta livsvilja. I stort sett alla som haft någon anhörig som dött i cancer eller någon annan sjukdom kan vittna om att det inte var brist att vilja leva som gjorde sjukdomsförloppet så snabbt. Lotta Gray, Vimmelmamman, skrev bra om det här för ett tag sedan.
SvaraRaderaMin man hade ju ett snabbare förlopp, åtminstone det vi visste om, förmodligen hade sjukdomen smugit sig på långsamt. Men han hann ändå leva sig in i en föreställning om att han sjukdomen liksom skulle stoppa upp och så skulle han leva kvar länge i ett tillstånd som var lite bättre än det han var i just då. Även om inga tecken på varken avstanning eller förbättring syntes. Det verkar som om många sjuka och anhöriga hamnar i den föreställningen.
Så för honom var det nog traumatiskt när han märkte att kontakten med cancersjukvården hade brutits. Även om han inte pratade om det med mig. Själv tycker jag kanske att man kunde skött det där lite bättre, hållit kvar lite kontakt för syns skull. Man mötte mycket tafflighet just bland cancerläkarna.