Idag har jag varit ledig både från jobb och studier.
Jag har nog inte nämnt det tidigare, men jag studerar 100 % och arbetar 50%. Visst, det är tufft men vad gör man inte för att få ekonomin att gå ihop. Ett ämne jag kommer att beröra framöver. Familjeekonomin med sjukskriven försörjare.
Men åter till dagen.
En bättre start var det länge sedan jag/vi hade. Barnen var ovanligt snabba och medgörliga vilket underlättar när man har tider att passa. När alla barnen var lämnade åkte jag till en väninna som bjöd på frukost. Åh, så trevligt och gott det var! Ett härligt avbrott i vardagen. TACK!!
Efter det hämtade jag upp min fantastiska mamma på stationen. Hon tog tåget hit för att hjälpa mig storstäda. Visst är hon underbar!! Det var väldigt skönt att få det gjort. Vi städade bl a. barnens rum och hängde upp julgardiner. Städa är något jag knappt hinner med nu för tiden, eller rättare sagt det är inget jag prioriterar. Härom veckan hade min 6 åring med sig en killkompis hem tom han konstaterade och kommenterade att huset var i behov av en städning. Då är det illa ;)
Men barnen är åtminstone hela och rena när de går hemifrån på morgonen.
Pappa kom lite senare, efter jobbet. Han hade köpt en ny snöskyffel. Hoppas det går lättare att skotta med den både i morgon och dan efter det och efter det....... det verkar inte som om det blir någon snöslunga för oss. De är slut över allt och det kommer troligtvis inte gå att få tag på någon förens nästa år, om man ska lita på säljarna. SÅ TRIST!!! Det är verkligen meningen att jag ska träna (slita)!!! Bara att göra det bästa av situationen och se det som en positiv sak.
Tack, mamma och pappa.
Jag vet inte hur jag skulle klara mig genom den här tiden utan er. Ni ställer upp i vått och torrt. Jag hoppas verkligen ni förstår hur mycket ni betyder för mig.
Jag älskar er!!
Hej,
SvaraRaderaHittade hit via en annan blogg.
Fy så tungt du verkar ha det - inte konstigt alls om du inte orkar. Själv har jag turen att vara förskonad från sjukdom etc i familjen men förstår att det är fruktansvärt jobbigt.
Konstigt att det ska fungera så illa v.d.g. samtalshjälp för barnen. Kan inte skolan hjälpa till? Är själv lärare och vi har tillgång till både skolpsykolog och kurator som barnen kan få träffa.
Du behöver helt klart folk runt dig som kan hjälpa till, det är omänskligt att du ska behöva fixa "allt" själv. Är ni inte med i någon cancerförening? De finns ju i hela Sverige och man kan t.ex. få hjälp att komma till ett
"rekreationsställe" över en helg etc.
Hoppas att du får hjälp snart!
Tack för din kommentar Fredrika. Kanske du kan ge mig råd. Du nämner skolkurator och skolpsykolog. Jag har haft so motto att ge barnen en fristad, skolan. Det är varför jag inte blandat in ovan nämnda personer. Lärarna och skolsköterskan vet om vår situation men jag har inte velat gå längre. Tänker jag fel?? Kram
SvaraRadera