För mycket medicin?

Tack alla ni som kom med synpunkter och idéer på mitt förra inlägg, avslut eller framtiden. Det är verkligen inte självklart hur man får sig själv, och tiden, att räcka till för allt man vill.

Trots barnens stora protester sov jag hos Fredrik natten mellan måndag och tisdag. Jag trodde att jag skulle ha en lugnande effekt på honom och att hans ångest skulle bli mildare. Och visst, det kanske den blev, men andnöden var jobbig.
Det var skrämmande att se hur jobbigt han har det på natten?
Nu är jag egoistisk, men i går bestämde jag mig för att inte sova hos honom mer (jag vet att många utav er tycker det är självklart att jag ska sova hemma för att ladda batterierna). Jag klarar helt enkelt inte av att se honom lida så!! Det är tillräckligt jobbigt att se förändringarna under dagarna.

Det känns ändå ganska bra för läkaren har bestämt att Fredrik ska ha någon som sitter vak hos honom varje natt. För när han vaknar till, typ "femti 11" ggr varje natt, är han helt desorienterad och vet inte alls var han är eller varför då tycker han det är skönt att inte vara ensam. Han är beroende av syrgas nu för tiden, men han drar bort syrgasmasken stup i kvarten och då behöver han  någon bredvid sig som kan hjälpa till och sätta den till rätta så fort som möjligt.

Idag, onsdag morgon, bestämde jag tillsammans med läkaren att Fredrik inte ska ha någon mer natt medicin.
För trots stadigt ökande dos den senaste veckan sover han inget bra, snarare sämre och sämre och ännu mer oroligt, enligt mig.
Han är faktiskt van vid att ha full kontroll på saker och ting, vetenskapsman som han är, så min teori är att han kan inte släppa efter när drogpåverkan blir för stor utan istället kämpar han emot. Jag tror inte att alla kan njuta av droger, Fredrik är troligtvis en av dessa, om jag nu får tro något.
Så eftersom läkaren inte kunde försvara en fortsatt ökning av medicineringen efter mina argument bestämde vi att vi börjar om från början igen.
Så det var inga droger inför natten. Fredrik var lite ängslig över detta så jag lovade honom att stanna kvar en bit in på natten för att se att han klarade det. Jag kom hem för en knapp timme sedan, vid 4 och jag kan lugnt säga att (peppar peppar) han sov i alla fall inte sämre, lite lugnare till och med. Nu är det bara att hoppas på att det håller i sig resten av natten. Han får fortfarande morfin i pump och den medicin som ska stilla de värsta hallucinationerna, eller verklighetsflykterna som man också kan kalla dem.
Kanske ber jag läkaren om helt vanliga sömntabletter till Fredrik i stället, för att om möjligt göra natten ännu bättre för honom.

Nej, nu måste jag försöka sova lite. Jag ska nämligen på bio med barnen i morgon, vi ska se Narnia i 3D.

God natt
// Anna