Den har varit ganska bra dock.
I fredags tog jag med alla barnen till Fredrik en snabbis. Det går inte att åka dit och tro att man ska vara där någon längre stund. De tycker det är alldeles för tråkigt där. Men kortare stunder går det bra!
I lördags hade vi julpyssel dag med min syrras familj. Det var verkligen uppskattat. Julgrisar och änglar i massor. Sen blev det en hel del traditionellt papperspyssel också. Vår 8 åring gjorde minst 10 julklappar.......
Tack syrran för pysslet! Jag älskar dig!
Vi firade också sonen som fyllde 10 år. Vi gav honom fingerboard ramper och det som tydligen är årets julklapp Paper Jamz. Vad glad man blir när barnen är glada. Av kusinerna fick han en bok som lär ut hur man tecknar drakar och dinosaurier. Av mormor och morfar fick han en serietidning, full av pengar....... Tänk nu kanske han kan börja tycka om att läsa.
Jag har sovit båda nätterna hos Fredrik och det är så påfrestande. Att de inte kan få honom att sova, hur svårt kan det vara med alla mediciner som finns att välja bland. Han vaknar verkligen 1 gång i timmen. Somnar ungefär vid 12. vaknar 1:a gången vid 01.30, sen ca 02.30, 03.40, 04.30 osv till 08.00 då det är dax för medicinen.
Det är inte så att han vaknar och sen snabbt och lätt somnar om. Nej då, han vaknar upp och vet knappt var han är. Han har knappt någon aning om varför han har 2 medicin pumpar kopplade på sig och kan definitivt inte hålla koll på vilken av dem han ska trycka på när han vaknar. Han har drömmar, jobbiga drömmar och han klarar inte alltid av att avgöra vad som är dröm och vad som är verklighet.
Det är verkligen jobbigt att se honom lida såhär.
Jag ska vara helt ärlig. Jag tror inte jag skulle klara av att ha honom hemma längre, men jag vet heller inte hur jag ska orka ha honom boendes på hemmet heller. Det är verkligen ETT MÅSTE TILL!!!!
Jag har fortfarande inte handlat en enda julklapp! och vet faktiskt inte hur jag ska hinna.
Sist jag "var ledig", i tisdags, och tänkta shoppa loss lite tillsammans med mammas hjälp, ringde de från Ekhagen och berättade att jag var tvungen att ta Fredrik till Sjukhuset, akuten för hans venport krånglade. När det är stopp i den måste man till en narkosläkare för att lösa upp ev. proppar och man måste röntga för att se att den fortfarande sitter på rätt plats. Så det var bara att släppa allt och åka till sjukhuset. Tack och lov hann jag i alla fall köpa födelsedagspresenterna.
Vi får väl se vad som händer på tisdag när jag återigen ska göra ett försök med julklappsinköpen.
Sov gott mina vänner och jag vill än en gång tacka er, både kända och okända, vänner för de tankar och råd ni tar er tid att skriva till mig både via kommentarer och meddelanden. Det värmer att veta att ni finns!!
TACK!!!
// Anna
Jisses så jobbigt du har det! Blir lite förvånad när jag hör att det är du som måste se till att din man kommer till akuten när han behöver dit. Då måste man ju som anhörig ändå vara på pass hela tiden. När min man vårdades på palliativ avdelning fick han ambulanstransport till strålbehandlingar, jag kunde förstås följa med om jag ville men det var verkligen inget som krävdes. Funderar lite på det där med nätterna också, om du verkligen måste vara där varje natt. Som du säger borde han ju först och främst få en medicinering som fungerar bättre. Finns det ingen läkare där att tala med om det? Jag minns från det allra sista dygnen med min man att det var lättare att dämpa smärtorna än ge tillräckligt med lugnande. Han var ju bortom all förmåga att själv hålla koll på några medicinpumpar - det skulle allt sett ut det att ha honom tryckande på pumpar!
SvaraRaderaHoppas verkligen du får lite lugn både för att sova själv och för att ge dig ut i julhandeln!
Nu ska vi se om det går att kommentera!
Så härligt att läsa att du hade en fin pysseldag ihop med din syster och dina barn!
SvaraRaderaVet knappt vad jag ska skriva mer än att jag tänker på er. Orden känns så fattiga just nu men vill lämna ett avtryck ändå. Kramar från en okänd läsare. //Gina
SvaraRadera