Ja, hela gårdagskvällen dominerades av smärta.
Jag kom hem strax efter 17, stannade kvar lite längre på jobbet för kunna vara med på ett inköp av Mac Scott. Det var det sommar 2:an som visades. Snacka om att man längtar till sol och värme när man ser alla härliga sommarklänningar.
Vi har bestämt att vi inte vill lämna Fredrik ensam på dagarna längre eftersom han får de där jobbiga ångestattacker i kombination med andnöd rätt som det är.
Min mamma var här igår igen för att hålla honom sällskap och hon sa att han klagat på värk från och till idag, och när jag kom hem ökade smärtan i intensitet. Fredrik visste inte om han ville sitta, ligga, eller stå upp. Man märkte tydligt att han blev mer och mer ängslig och orolig ju längre tiden gick. Han kunde inte sitta stilla utan började vanka av och an. Vid 18.15 orkade jag inte se honom lida mer utan jag kände att det var dax att kalla på en sköterska från ASIH igen. Hon kom 15 minuter senare och gav honom 2 morfinsprutor. De gjorde ingen större nytta, men när hon ringde läkaren för be om lov att ge en 3 spruta fick hon avslag. Läkaren tyckte att han skulle ta de morfintabletter han har hemma. Så på en timme tog han tre tabletter, men trots det blev värken bara värre och värre. Så nu ringde jag igen, sköterskan sa att hon var tvungen att konsultera läkare igen så hon skulle höra av sig när hon varit i kontakt med lungmedicin på Ryhov. Hon kom ca 45 min senare med ett annat medel i sprutan. En blandning av värkmedicin och orosdämpande. Det var precis vad som behövdes, men det krävdes två sprutor även denna gången.
Han var så rädd att somna.
Han trodde verkligen inte att han skulle vakna upp.
Fy, den här "resan" blir bara jobbigare och jobbigare.
Man brukar ju säga, -"Inget ont som inte har något gott med sig"
Kan det komma något gott ur detta?
Idag var läkarteamet här igen. De ökade på Fredriks stående morfindos rejält, de dubblade den. Allt för att försöka förhindra att han ska behöva uppleva samma sak igen.
Men alla vet vi ju att cancer är en jävlig sjukdom just vad gäller SMÄRTA!! Så det är bara att hoppas på att det tar lång tid innan innan det händer igen.
Han fick också ett erbjudande om att komma tillbaka till det palliativa boendet. Ytterligare ett tufft beslut att fatta. Det skulle absolut vara tryggt och säkert för honom där, men han skulle vara helt ensam med ångesten........ Visst skulle jag åka dit när han vill ha mig där, men det är inte helt enkelt med 4 barn här hemma som även de behöver någon hos sig.
Det var dropp in på de 2 yngstas fritids idag, julpyssel och fika. Här kan ni se vad vi gjorde: http://www.skapligtenkelt.se/julklocka.htm Fina va!
Ha det gott
// Anna
Vilken jobbig situation ni har nu när smärtan ökar så mycket. Varför sätter de inte in morfinplåster som en baslindring? Det är snällare för magen och resten av kroppen också och ger den jämna grundlindringen som är lättare att bygga på med annat.
SvaraRaderaFinns det ingen möjlighet att ni via kommunen kan få hjälp med personlig assistans så att Fredrik inte behöver vara ensam? Antar att du kanske inte orkar söka närståendepenning så att du kan vara hemma, ibland är det bra att få gå till ett arbete för att kunna "koppla bort" en stund.
Kommunen kan också ställa upp med hjälp hemma när det gäller barnen om det skulle behövas för att du skall orka med allting. Var inte rädd för att söka hjälp, er situation är nog jobbig ändå och du måste vara rädd om dig så att du orkar med allting.
Känner inte dig men följer din blogg och tänker på dig med stärkande varma tankar. Hälsningar Sippan