Fira det som firas kan

Idag har vi hämtat oss något från gårdagens förväntade chock.

Jag var återigen på frukost hos min kära vän Ulrika. Tack, dessa onsdagar betyder väldigt mycket för mig.
Efter det åkte jag hem och pratade med Fredrik, de kom från kommunen och installerade ett larm. Nu behöver han bara trycka på en knapp så kommer någon bums om han får det jobbigt här hemma. Så skönt!! Nu är jag lite tryggare när jag lämnar honom ensam.

I eftermiddags hade jag två utvecklingssamtal. Igår var det 8 åringens samtal och idag var det dax för både 10 och 11 åringens. 11 åringens samtal är och har alltid varit roliga. Hon är väldigt duktig och skötsam. Det är så hon tom tycker det blir jobbigt att få höra hur duktig hon är. Det blir nästan för mycket komplimanger på en och samma gång.
10 åringens däremot fasar jag alltid inför. Han har aldrig varit motiverad för skolan och har haft svårt att koncentrera sig på lektionerna. Men nu har det (peppar, peppar) äntligen vänt. Det var i stort sett bara lovord och läraren sa att hon inte känner någon oro längre inför att han ska klara målen i 5:an. Visst de stöttar honom lite diskret för att få honom på rätt spår, men vad gör det när det hjälper!
Tack till er lärare för att ni förstod och tog min oro på allvar och tog fram er kreativa sida och vände på den tidigare dåliga trenden.

Med 3 så roliga samtal kände jag för att festa till det lite. Jag åkte och köpte tårta.
Det gäller att fira det som firas kan!!!!

Kram till er alla
// Anna