Ja, då har dom här dagarna tagit slut dom också.
Det är så tomt i huset och sängen när inte Fredrik är här. Känns inte som om jag kommer kunna sova någon gång mer.
Det blev ganska dramatiskt när han skulle iväg till Ekhagen igår. Tanken var att han skulle få skjuts av sin syrra och pappa till gästhemmet. Men när jag kom hem vid halv 5 mådde han ganska dåligt och kände att han inte skulle klara resan utan syrgas. En kombination av sjukdomstillståndet och ångesten att behöva åka hemifrån gjorde att allt kändes hopplöst jobbigt.
Vi ringde till Ekhagen för att höra om de hade någon lösning på våra reseproblem. De tyckte att jag skulle ringa efter en sjukresa, så dit ringde jag. Det visade sig ganska snabbt under samtalet att det är en vanlig taxi som kommer och inte en bil med medicinsk utrustning som jag såg framför mig. Det skulle ju inte bli bättre än om vi körde honom själva.
Så jag ringde tillbaka till gästhemmet och hon, sköterskan, jag pratade med sa att hon skulle ringa efter en ambulans. Den skulle komma om en halvtimme ungefär. Jösses, vad allvarligt allt kändes helt plötsligt. Klockan hade hunnit bli 17.30 och jag hade 6 barn hemma som väntade på mat. På torsdagar går barnen (de tre största) på scouter och 2 av dem har med sig 1 varsin kompis hem från skolan som går på samma scouter. Nu ville jag försöka komma iväg med dem innan ambulansen kom hit. Gick inget vidare, det blev en krock i hallen! Tack och lov tyckte barnen det var mer spännande än läskigt. Tyvärr, kom de för sent till scouterna och lucia övningen, men det är inte hela världen!
När jag lämnat scouterna i kyrkan åkte jag och minstingen bort till Fredrik. FY, vad jobbigt han hade det!!!!
Han satt på sängen hostade och kräktes om vart annat. Han hade andnöd men tyckte det var jobbigt att ha syrgasen i näsan han led verkligen. Han ville att jag skulle sitta hos honom men klarade inte av att ha mig så nära som han ville, han kände sig instängd.
Varför ska någon behöva lida så här????
Vid kvart i 8 var vi tvungna att åka för att hämta upp scouterna. Det var så jobbigt att lämna honom, han mådde fortfarande inte bra. När vi åkte ringde jag min underbara mamma och frågade henne om hon kunde tänka sig att komma och sova över hos oss. Det skulle underlätta om Fredrik ville att jag skulle komma till honom mitt i natten. Självklart svarade hon Ja! Åh, vad skönt det kändes!
Fick tillslut barnen i säng och Fredrik ringde nog 1 gång i kvarten. Han oroade sig för allt, medicinen, maten, medicinen, maten, syrgasen, natten och ångesten. Fy, vad jag lider med honom.
Han ringde sista gången vid 23 och sa godnatt. Jag var/är väldigt orolig för honom men vet att han är i trygga händer. Det är så att min moster jobbar nätter där emellanåt och nu visade det sig att hon ska vara där hans 2 första nätter.
Han sov tydligen hela natten fram till 6, det måste väl innebära att han också känner sig trygg. Det var verkligen länge sedan han sov så lugnt!
Helt onödigt att jag låg vaken större delen av natten. Men jag kunde bara inte komma till ro.
Det var verkligen skönt att ha mamma hemma på morgonen. Vad mycket smidigare allt går när man är 2 som hjälps åt. Det hade jag glömt helt och hållet!
Dagen idag har fortsatt att vara bra! Sjukt mycket på jobbet, jag klarade till och med av att spräcka två dagars budget och mer där till på bara 4 timmar. Det är så skönt när det är mycket på jobbet, det ger mig något annat att tänka på, och det behöver jag för tillfället!! Skönt att känna att man fortfarande är ett duktigt smakråd eller om man så vill, säljare. Det är bara det att jag känner mig mer som ett ärligt smakråd och det är förhoppningsvis det kunderna känner. Vi, kunderna och jag, har verkligen roligt tillsammans. Som jag fick lära mig på Dressmann så är det viktigt att ge kunderna en upplevelse!! Det är det som gör att de kommer till baka. Så sant, så sant!! Så det är det jag försöker göra. Kunderna ska tycka det är roligt att prova och shoppa kläder. Och de ska känna sig fina i det de handlar!!!!
Eftermiddagen har rullat på precis lika snabbt.
Jag har under flera månader hållit på att reklamerat den bil vi köpte i januari. Idag fick jag äntligen igenom hävningen av köpet och i början av veckan köper vi en ny bil. Den här processen har varit SKIT jobbig men den har definitivt gett mig andrum från cancer med jämna mellanrum. Det är så härligt att ha små projekt att hålla på med. När jag väl börjat med något är det så skönt att ro det i hamn. Frågan är bara vad jag ska göra nu?
Någon som har något projekt åt mig?
Något jag kan hjälpa till med?
Jag kan tänka mig byta jobb om projektet är intressant och ger (bra) betalt. ;)
Nu kom jag visst ifrån ämnet, min dag.
Efter det var det i alla fall dax att hämta barnen, sen drog vi till Fredrik. Det är tur att de har lite godis på gästhemmet så det går att locka med barnen. Men dyrt blir det: 20 :-/barn och gång.
Fredrik har fått ännu högre dos av medicinerna och får därmed allt svårare att hålla koll på läget. Han är drogad men är fortfarande klar nog att märka av detta och han lider verkligen.
Som om han inte redan har det tillräckligt jobbig.
När vi åkte där ifrån kändes inte som om det var läge att ställa sig att laga mat så vi stannade till på Mc.. och gjorde det enkelt för oss. Sen åkte vi och handlade lite fredagsmys, vi fick riktigt bråttom för att hinna hem till Idol finalen. Vi hann precis!!
Grattis Jay! Men finalen hade varit klart bättre om det varit Olle och Linnea som tävlat.
Nu hoppas jag på en natt med mer sömn än jag haft på länge. Blir kanske svårt med tanke på att klockan redan är halv 2 och jag sitter och skriver här.
Men nu gör jag ett försök,
God natt kramar
// Anna
Sorry, om det var ett rörigt inlägg, men jag har så mycket jag vill skriva om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar